Skulle du beskriva dig själv som självgod? Nej, tror inte det. Att vara självgod handlar om att framhäva sin egen förträfflighet inför andra – och det anses inte attraktivt.
Typiska beteenden i självgodhetens tecken är:
- Namedropping
- Uttalanden vars syfte är att imponera
- Skryt om egna prestationer
- En berättelse som handlar om DIG mer än att den ger lyssnaren goda insikter, lärdomar eller underhållning
Om du råkar känna igen dig i något av beteendena ovan misströsta inte. Fortsätt läs. Här får du verktyg i tänket för att stå rustad i att bjussa på dig själv och vinna andras uppskattning.
Alla har vi mött självgoda personer. Kanske har vi agerat som det själva. Psykologin bakom visar sannolikt en inre övertygelse om en otillräcklighet, som vi överbryggar med att framhäva och bekräfta oss själva. Men psykologin får det skrivas om i en annan blogg. Här håller vi oss till det faktum att det – trots inre osäkerhet – är motbjudande med självgodhet.
I betraktarens öga
Vi människor vill själva bedöma vad vi tycker om allt som sker omkring oss. Helt logiskt, och kanske i synnerhet, omfattar detta vad vi tycker om andra människor; både vad vi tycker om dem som personer och huruvida vi tycker att de gör bra saker. Det innebär att när en människa säger något för att framhäva sin egen person reser sig en motståndsdrake inom oss, en känsla av att ”du ska inte komma här och säga vad jag ska tycka (om dig och det du har gjort)”. Lyssnaren får automatiskt en oskön känsla om den som uttalar något i självgodhetens tecken. Inte så att vi aldrig unnar andra framgång, tvärtom bekräftar vi gärna medmänniskor och bjuder på vår beundran! Men vi vill själva bedöma när vi tycker att en person lever upp till att få vår beundran.
När vi framhäver vår egen förträfflighet inför andra är det därför alltid dömt att misslyckas. Det leder till motsatsen: vi sänker oss själva.
Men vadå, ska vi höja Jantelagen till skyarna? Nog måste vi få vara självbelåtna emellanåt. Nöjda med oss själva och känna att vi faktiskt både kan och gör bra saker. Absolut ska vi det! Men var det för dig själv. Du är din egen chef och just den bedömningen är något mellan – ja, just det – dig själv som person och dig själv som din egen chef.
Ditt fokus: på dig eller andra?
Vi väljer vart vi väljer att lägga vårt fokus. Det innebär att när vi väljer att framhäva vår egen förträfflighet bortser vi samtidigt från att lägga märke till och bekräfta andra människor. Hjärnan kan bara ha fokus på en sak i taget.
Alla människor vill vara uppskattade och älskade. Det ligger i vår mänskliga natur. En viktig nyans är att uppskattning är något vi får från andra. Effekten uteblir liksom om vi försöker tilldela oss själva uppskattningen inför andra. När vi umgås med andra vinner vi därför på att möta andra såsom vi själva vill bli bemötta.
Ställ dig själv frågan: Hur vill JAG bli bemött? Släpp sen ditt ego helt och ge istället andra det bemötandet du vill få.
Många som gör den här tankeleken kommer vanligtvis fram till ett önskat bemötande av uppskattning, ofta tillsammans med andra ord som till exempel respekt, ödmjukhet och omtanke. Oavsett vad ditt svar är exakt kommer det vara framgångsrikt för dig att:
- Se människan vid din sida.
- Bekräfta att du ser, säg det.
- Visa din uppskattning både med ord och uttryck (kroppsspråk).
- Bjud på din uppskattning, utan att människan vid din sida ber om det.
Den som ger, den får. Jag lovar. Du kommer få tillbaka andras bekräftelse och uppskattning genom att du gör bra saker, inte genom att du talar om dem.
Inre trygghet är en färskvara. Alla har vi sannolikt fallit i fällan att vilja framhäva oss själva med en önskan om att få stråla i glansen av andras beundran. Insikten om dess motsatta effekt – att vi sänker oss själva – kanske kan hjälpa och motivera till att styra om vårt fokus till andra. Däri ligger nyckeln till vår egen lycka, hur motsägelsefullt det än kanske kan låta!
Tankar på pränt av Cecilia Linhart i juni 2020